Även om man vet vad som är nära förestående så är man ändå inte beredd. 9 juli somnade min älskade pappa Stefan Demert. Även om han hade diagnosen Alzheimer och jag visste att vår tid tillsammans här hade börjat rinna ut så var jag inte beredd att det skulle gå så fort det sista. Den 12 juni trillade han och det blev sista resan. Vi hann lyssna på mycket Benny Goodman, kolla några VM-fotbollsmatcher och ta en sista whisky innan avskedet. Min fina, älskade papps... <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar