Jag pratade precis med min mamma som frågade om jag hade varit vid havet idag. Det är idag fem år sedan lillebror dog - Erik "Swedish Slacker" Nilsson.
Den 15 januari 2007.
Nej, jag var inte vid havet idag. Jag var i skogen med hundarna och satte mig en stund på en stubbe och skickade lite goda tankar till alla mina nära och kära som är här och "på den andra sidan". Men jag hade ingen tanke på att det var fem år idag, att det gått fem år sedan det där fruktansvärda dygnet som förändrade hela vår familjs framtid.
Jag missade det. Och det känns fantastiskt! Jag tänkte naturligtvis också på Erik där jag satt på stubben men det var inte sorgen som var närvarande. Sorgetiden är alltså äntligen förbi. Äntligen! Precis som båten hette då vi skulle strö Eriks aska - det tog lång tid innan vi fick till den där dagen och då visade det sig att båten hette ÄNTLIGEN. ;-)
Jag tror faktiskt att Erik blir glad i sin himmel att jag glömde det idag. Han hade aldrig velat att jag hela livet skulle dras med sorgen. Saknaden finns där naturligtvis hela tiden. Men det är en annan sak, en annan känsla. Så mitt i saknaden är det ett gott tecken! Livet går vidare...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar