Om tiden...

Så här i början på det nya året började jag reflektera över tidens märklighet. Människans påfund att mäta allt i tid, varje tusendels sekund.
Tog fram den fantastiska lilla boken Profeten av Kahlil Gibran där man hela tiden kan hitta nya guldkorn. Jag slog upp kapitlet OM TIDEN. Så här står det:
"En astronom sade: "Mästare, vad säger du om Tiden?"
Och han svarade:
Ni vill mäta tiden, den omätliga och gränslösa. Och ni vill låta timmar och årstider bestämma er livsföring och er själs inriktning.
Av tiden vill ni göra en flod, på vars strand ni önskar sitta och se den rinna bort.
Men det tidlösa inom er är medvetet om livets tidlöshet och vet, att för den innevarande dagen är gårdagen blott ett minne och morgondagen en dröm.
Och att det som finns inom er av sång och begrundan ännu rör sig inom gränserna för det första ögonblick när stjärnor ströddes i rymden.
...
Är inte tiden, liksom kärleken, odelad och steglös?
Men om ni i era tankar måste mäta tiden i årstider, låt då varje årstid innefatta alla de övriga.
Och låt varje dag famna det förflutna med sitt minne och framtiden med sin längtan."